the sweet world of fantasy

Kvällens förställning på Royal av The Chronicles of Narnia: The voyage of Dawn Treader avnjöts med kaffe och popcorn. Kaffet mest för att unvika att falla i sömn (som jag lyckades göra under andra filmen).

Trots de frekventa kristna inslagen (de sju dödssynderna, Gud etc) så var den ändå helt acceptabel. Kanske lever den inte upp till minnet av BBCs produktion från början av nittiotalet, men med dagens 3D teknik var det en helt annan upplevelse.

Det som påverkade mig mest var budskapen som borde nå ut till varje barn, oavsett religon. Lucy leverständigt i skuggan av sin vackra syster och i den här filmen framträder hennes förtvivlan tydligt. Hon går så långt att hon vill förändra sitt utseende till sin systers. Längtan att få samma uppärksamhet som andra, leva i den uppfattning att alla andra är de som ser bra ut, att inse värdet i sig själv. Om jag kände igen mig? Jajamännsan. Fåfänga är den dödssynd som C.S. Lwes försökte fånga här. I filmen får man följa Lucys mardröm då hon suddar ut sin egen existens för sin systers utseende. Se ditt eget värde är nog det viktiga budskapet i det hela, inte att fåfänga är en dödssynd.

En annan sak som träffade mig var när Råttan säger 'Extraordinary things happen to extraordinary people' när Eustuce gråter över att han begått dödssynden gluttony och förvandlats till en drake. Allt som händer en under livets gång är värdfulla event som bidrar tills en personlighet och hur man hanterar saker i livet. Allt det som hänt ar i slutändan gjort mig starkare.

Perhaps I'll stay in my fairy tale just a little bit longer, because the world is just that little bit sweeter when I can travel wherever I want to go and be whoever I want to be.

Cheers

x x x

P.Stone