Gav mig i värmen ut på drift i Malmö city centre för att fördriva tiden. Malmö är en stad som jag känner mig hemma i till viss del. Det vill säga, Möllan är mitt kvarter det är där jag fikar och handlar mat. Att ge mig ut i själva stora staden är dock en helt annan verklighet. Plötsligt förväntas det att jag ska vara som alla andra, falla in i samma konsumtionsmönster, handla i samma affärer och accepera att andra tjejer granskar mig upp och ner. Jag orkar inte. Idag kan jag helt enkelt konstantera att jag emigrerar från city centre och håller mig till Möllan där jag kan vara den jag är, utan större press än att köpa mer grönsaker än jag kanske tänkt från början.
Frågan är varför vi låter oss vara brickor i ett spel? de som försöker vara unika är inte längre unika för de följer enbart den nya trenden som anser sig vara just unik. Det fastnar för stunden, men om en dryg vecka är det något annat som utlovar det där speciella som vi söker i vardagen. Unga kvinnor med örn ögon söker efter senaste plagget som visats i nyaste trendmagasinet, äldre kvinnor försöker förgäves hitta något trendigt som visar att de följer modet, men för den delen inte är trashiga. Har jag otur står jag ivägen. Nej, jag flyr till myrorna istället för att se om jag hittar en bok att fördjupa mig i. Shoppinghysterin faller mig inte i smaken, jag vill inte vara en av den extrema konsumtionens spel. Jag tror jag står över resten av spelets gång. Ni kan fortsätta, men i slutändan är det inte hållbart och jag står fast vid det.
Dagens inköp: Japanskt Sensha te med smak av äpple från Systrarna Grene. Rekomenderas verkligen, fungerar utmärkt dessa stekheta dagar då svart te och kaffe inte faller en i smaken.
xxx
Patsy Stone
tisdag 29 juni 2010
måndag 28 juni 2010
Mankind
En kopp te och en bok på kvällskanten har en tendens att initiera en ström av tankar runt livet och allt vad det innebär. Kvällens citat från mitt 'Yogi' chai te är: 'Inspiring others towards happiness brings you happiness'. I grunden måste detta härstamma från altruism, då om du har din egen lycka i baktanke tror jag det är svårt att inspirera andra. Dock är frågan om äkta altruism existerar på en större skala. Om det hade, hade vi stått inför de problem som mänskligheten gör i dagsläget?
Vid landstigningen av månen yttrades orden; 'It's one small step for [a] man, one giant leap for mankind'(Neil Armstrong, 1969). Frågan är hur stort steg det egentligen var, hur står vi i dagens samhälle i relation till detta? Vi står på kanten till ödeläggelse. Naturkatastrofer, krig mot terrorism, religonskonflikter,naturförstörelse,kärnvapens hot, brott mot mänskliga rättigheter... Listan kan göras lång. Nu är det inte människan jag vill klanka ner på, utan snarare poängtera att det stora stegen mänskligheten tog vid landstigningen av månen, kan inte vägas upp mot de snedsteg som följt och som redan fanns innan.
man·kind definition
Pronunciation: /ˈman-ˈkīnd, -ˌkīnd/
Function: noun sing but singular or plural in construction
: the human race : the totality of human beings
Frågan är om vi människor någonsin identifierar oss som "mankind" är vi verkligen en enda enhet? Allt för ofta är det vi och dem, inte ens i gemensamma mål som att förhindra en fortsatt klimat förändring blir det en enda enhet. Det blir en skillnad mellan rika och fattiga, de som vill förändra och de som vill förbättra sitt kapital.
Var hade människan stått idag om vi varit oberoende av religion och resurser, om alla legat på samma våglängd och det inte funnits några större skillnader från person till person. Hade vi alla gemensamt följt en nyskapad religion/livs filosofi, hade vi tävlat om att skapa en större rikedom än andra eller delat med oss. Vad jag vill få fram är om människan i sin natur är självisk, eller om det är omständigheterna runt omkring som skapar det. Detta tar oss tillbaka till citatet i början och tankarna kring altruism. Finns det för många hinder i form av existerande fördomar och status förankringar som förhindrar altruism på en större skala? Det är lättare att se till det som är i ens direkta närhet än det som utspelar sig på den globala spelplanen. Och de som sköter spelreglerna för den större dimensionen har för många krav och en för stark inriktning för att kunna producera tvättäkta altruism Då alla har olika mål, är det svårt att förena i ett. Inte ens global lycka skulle kunna vara ett gemensamt mål, då alla i slutändan skulle ha olika definitioner av vad lycka är.
Då de flesta av oss lever ett liv som är begränsat på det lokala planet, kan vi ändå försöka att sprida glädje och lycka bland andra genom att bjuda på oss själva. Ibland behövs det inte mer än ett leende för att muntra upp någon.
xxx
P. Stone
mankind. (n.d.). Merriam-Webster's Medical Dictionary. Retrieved June 28, 2010, from Dictionary.com website: http://dictionary.reference.com/browse/mankind
http://www.quotationspage.com/quotes/Neil_Armstrong/
Vid landstigningen av månen yttrades orden; 'It's one small step for [a] man, one giant leap for mankind'(Neil Armstrong, 1969). Frågan är hur stort steg det egentligen var, hur står vi i dagens samhälle i relation till detta? Vi står på kanten till ödeläggelse. Naturkatastrofer, krig mot terrorism, religonskonflikter,naturförstörelse,kärnvapens hot, brott mot mänskliga rättigheter... Listan kan göras lång. Nu är det inte människan jag vill klanka ner på, utan snarare poängtera att det stora stegen mänskligheten tog vid landstigningen av månen, kan inte vägas upp mot de snedsteg som följt och som redan fanns innan.
man·kind definition
Pronunciation: /ˈman-ˈkīnd, -ˌkīnd/
Function: noun sing but singular or plural in construction
: the human race : the totality of human beings
Frågan är om vi människor någonsin identifierar oss som "mankind" är vi verkligen en enda enhet? Allt för ofta är det vi och dem, inte ens i gemensamma mål som att förhindra en fortsatt klimat förändring blir det en enda enhet. Det blir en skillnad mellan rika och fattiga, de som vill förändra och de som vill förbättra sitt kapital.
Var hade människan stått idag om vi varit oberoende av religion och resurser, om alla legat på samma våglängd och det inte funnits några större skillnader från person till person. Hade vi alla gemensamt följt en nyskapad religion/livs filosofi, hade vi tävlat om att skapa en större rikedom än andra eller delat med oss. Vad jag vill få fram är om människan i sin natur är självisk, eller om det är omständigheterna runt omkring som skapar det. Detta tar oss tillbaka till citatet i början och tankarna kring altruism. Finns det för många hinder i form av existerande fördomar och status förankringar som förhindrar altruism på en större skala? Det är lättare att se till det som är i ens direkta närhet än det som utspelar sig på den globala spelplanen. Och de som sköter spelreglerna för den större dimensionen har för många krav och en för stark inriktning för att kunna producera tvättäkta altruism Då alla har olika mål, är det svårt att förena i ett. Inte ens global lycka skulle kunna vara ett gemensamt mål, då alla i slutändan skulle ha olika definitioner av vad lycka är.
Då de flesta av oss lever ett liv som är begränsat på det lokala planet, kan vi ändå försöka att sprida glädje och lycka bland andra genom att bjuda på oss själva. Ibland behövs det inte mer än ett leende för att muntra upp någon.
xxx
P. Stone
mankind. (n.d.). Merriam-Webster's Medical Dictionary. Retrieved June 28, 2010, from Dictionary.com website: http://dictionary.reference.com/browse/mankind
http://www.quotationspage.com/quotes/Neil_Armstrong/
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)