When you're gone

Tiden kan passera ruskigt snabbt ibland. Två år av saknad och ensamhet har satt sina spår. Ibland kan det göra så ont att jag inte kan andas. När ens största dröm är att ringa ett nummer som inte längre finns för att höra en röst som för längesedan tystnat eller känna närheten av den person som betytt allt för mig... Ibland önskar jag att tiden hade spenderats bättre och att visa misstag aldrig hade gjorts, men det är lätt att titta tillbaka och önska förändringar. När det var nutid var situationen helt annorlunda. Men jag önskar att jag för en sista gång skulle få höra in röst och känna din närhet, men istället får jag leva vidare med minnet av det som var.

This is the end...

Beware...

Upper Central City...
Two girls, Patricia Stone and Ashely Moore, spotted getting all dolled up in order to rock Malmö City. With the Prince as their goal, the men should beware of the approaching danger. With a Cosmpolitan in one hand and a rich man in the other; only the worst is to be expected. Champagne and red lips. Their territory will be marked and their charm is venomous. Once again, beware...
xoxo

När vi ändå slutar som kompost...

Över kvällens kopp te (Friggs Sweet Apple Pie) drar tankarna igång igen...


Ibland undrar jag vad som är meningen med att jag, och alla andra för den delen, finns. Kanske låter det djupt, men saken är den att I slutändan är vi alla biologiskt nedbrytbara. Låt naturen ha sin gilla gång och alla spår av oss försvinner. Dock så är det enbart det substantiella, den materiella delen av människan. Descartes sa 'cogitio ergo sum', han definierade vetskapen om att finnas på idén om att vi tänker. Om tänka är det som definierar oss som människa, och de egenskaper som vi har, är kroppen en överflödig substans som enbart har funktionen att hålla igång tankarna.

Frågan är om tankar är beroende av kroppen. Hjärnan försluter sig i och för sig inom kroppen, och rent tekniskt sätt så är det denna delen av kroppen som utformar och innehåller våra tankar. Kan vi dock sätta en form på en tanke? Även om tankarna finns i hjärnan går det inte att säga att den är en del av någon hjärnstruktur. Alla hjärnstrukturerna I sig bidrar till en större bild, de samarbetar för att skapa tankar, idéer och känslor. De små delarna är onödiga utan helheten, men helheten behöver i sin del alla smådelar för att fungera och skapa en korrekt bild.

Många tror att vi människor har en själ som konsisterar av hela vår personlighet, vilket konkret borde innefatta våra tankar. Själen tros leva vidare utan kroppen. Dock så tror jag att våra tankar osv är beroende av samarbetet I vår hjärna, utan dessa hade det varit omöjligt att skapa en sammanhängande bild. Detta kan bland annat ses bland patienter som råkat ut för hjärnskador. En del mister sin personlighet, har svårt att tänka och kan hamna I ett vegetativt tillstånd. Om själen nu fanns, borde den kunna producera tankar och känslor, därför kan slutsatsen dras att själen inte kan vara oberoende av kroppen.

Vi dör ju alla i slutändan (vad jag vet är det bara fiktiva vampyrer som är odödliga...) och om vi i slutändan bara slutar som kompost, vad är då poängen? Kanske är det just det som är det fina, det finns ingen mening med att vi befolkar jorden. Därför kan vi bara njuta av att vara det vi är och inget annat.