Min kära vän E kände att hon var i behov av att börja träna. Efter att ha spenderat ett år i konstant fylla och ett ständigt rökmoln samt ett antal cheeseburgare behövdes en förändring. Jag fick följa med som personlig tränare/coach/stöd. Då våra fattiga student plånböcker ekar tomt letade vi reda på det billigaste stället vi kunde hitta...
Vi promenerade alltså genom ett rengnigt Malmö för att tillslut komma till Värnhems torget för att göra entré på Athletic Center. Receptionisten bemötte oss med en basröst och svällande muskler. Hon gav oss en något konfunderad look då vi inte riktigt passade in bland de andra muskelknuttarna. Men vi log glatt och köpte oss ett träningskort för 99kr, för det priset får man stå ut med svettlukt, alfahannar och mindervärdskomplex (gällande storleken på musklerna).
Osminkade i träningskläder som hängt med sedan gymnasietiden kände vi oss lagom fräsha, men var taggade till tusen, adrenalinet pumpade och vi gav oss med stor entusiasm på löpbandet (i Es fall är detta en enorm överdrift...). Märk vår förvåning när de andra kvinnorna verkade ha lagt mer tid på sin gym-utsyrsel än vad vi gör när vi fixar oss inför en rejäl utgång. Det var akrylnaglar, smink i kilovis, sexiga träningskläder och svällande muskler som möte oss. Detta var en rejäl kontrast till killarnas sunkiga svettluktande outfits... Efter tio minuter sprang löpbandet ifrån E och åratal av rökning gjorde sig påmind då hon var genomsvettig, då man själv är van löpare (skryyyyyyt) så hade den minimala uppvärmingen inte satt större spår. Så medans E droppade svett över alla maskiner var jag lagom varm.
Vi övertog maskinerna från män vars armar är större än mina lår och fick genast ändra vikterna från närmre 100kgs hållet till en betydligt lättare nivå... Det var med viss skräck i blicken vi observerade testoseronstinna anabolasnubbar som utövade sin aggressivitet på vikterna. När de gick runt i salen spände de alla musklerna och som ut som klonade michelingubbar. Vi fick ett antal roande blickar åt våra patetiska försök att bygga på våra taniga muskler. Dock så var aggressiviteten som bortblåst när de tilltalade oss, istället möttes vi av värme och hjälpsamhet från dessa vandrande muskler. Kvinnorna var inte lika tillmötesgående då vi saknade ett antal kilo muskelmassa och smink för att passa in bland dem. Men vi var lika glada för det! Es ögon flimrade och hon kände sig som ett trippande vrak vid vissa tillfällen. Svetten bildade spännande mönster på hennes gymklädsel, men hon hade i alla fall satt igång! Det var två stolta, utpumpade tjejer som lämnade gymmet för att inhandla keso och cashewnötter på Coop.
Further update angående vårt gym-äventyr kommer. Den dagen vi tar 100kg i bänkpress lär det vara en stor rubrik...
Cheers
xxx
P. Stone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar